Så snopen jag blev! När jag i lugn och ro står och klipper vissna blommor i rabatten, kommer i sakta lunk en råbock promenerande. Ut från skogen, vidare ut på gräsmattan, stannar upp och tittar lite fundersamt på mig när han får syn på mig och så trippar han vidare till andra sidan av gräsmattan, igenom häcken och ut på åkern. Det blev ett trevligt möte mellan mig och råbocken! Jag hade dock inte blivit lika glad om jag hade sett honom stå och bita av alla mina rosenknoppar och alla andra blommor (som de brukar göra).
På Wikipedia står så här om rådjur (Capreolus capreolus).
Rådjuret är en så kallad ”selektiv betare” och det innebär att de föredrar örter och lövträd och äter gräs och andra växter, med hög fiberhalt, i mindre utsträckning. Rådjuret äter även svamp.
Rådjur brukar rata lökväxter och liljeväxter och så gott som alla ranunkelväxter, det vill säga sippor av olika slag, julrosor, akleja, stormhatt och riddarsporrar, tagetes, fingerborgsblommor, brudslöja och vallmo. En del kryddväxter som malört, dragon och åbrodd gillar de inte heller, liksom grova grässorter som elefantgräs. Törel, purpurklätt, nepetor, ormrot, kungsljus, höstöga, daggkåpa, pärleternell, plymspirea och hasselört ratas också.
Rådjuret är ett litet hjortdjur, väger ca 20 till 30 kg, har ett hundskallsliknande läte. Hona och hane är lika. E en vuxen hane kallas bock och en vuxen hona kallas get. Avkomman under ett års ålder kallas kid eller killing. Getter som ännu inte fött kid kallas för smaldjur.